Sonen befinner sig i Barcelona sedan ett par veckor. Rapporter om saluhallar, cava, solsken och annat förmörkar ständigt min horisont. Skickade H och flickvännen på Los Caracoles, en cool restaurang i de gamla kvarteren, ser inget ut från gatan men den öppnar upp sig så snart man passerat de glödande spisarna, jepp man går in genom köket. I köket står det tunna uttorkade killar och skruvar ihop otroligt god mat, deras spädgris skall tydligen vara en signaturrätt, men den var slut när jag var där senast. Hela ställets väggar är täckta av signerade porträtt av var enda kändis som varit där, och det är en del kan jag lova. Problemet är att jag aldrig känner igen någon på bilder, och deras handstil gjorde gamla recept läsliga i jämförelse så det kan mycket väl vara vem som helst på bilderna. Men jag upplevde det som kändisar, det är nog tanken med det hela. Klart värt ett besök, även om det är en aning turistfälla.
Tanken är att skicka H på Jamonisimo innan han åker hem, en affär/deli med liten servering av skinka och ett glas rött. Foodies från hela världen vallfärdar till detta ställe för att äta deras skinka. Själv fick jag nys om stället då jag såg Anthony Bourdain’ s dokumentär om Ferràn Adrià, ägaren till El Bulli, och sedan dess har jag ett sug av att komma dit. Så om jag ber sonen att handla skinka innan han åker hem så får jag sätta mig i deli-mode hemma istället, det är i alla fall 2 av 3, god skinka, sonen hemma men fortfarande i sverige.
Men om inte berget kommer till Muhammad, så kommer i alla fall skinkan till mig.